iida.

det slutar inte rinna.
jag kan inte sluta gråta, fast jag vet att detta e bäst.
det som stör mej är att hela heljen var planerad,
du kom hit på fredag o allt var som valigt.
sen blev det skit. allting blev skit.
lördag var värst. du gick ut genom dörren.
det är bara att inse att du aldrig kommer att komma in genom den igen.
jag lämnade kvar. hur ska jag kunna glömma o gå vidare?
jag kan inte glömma det som vi hade.
du var tog en väldigt stor plats i mitt liv, o 4 år av mitt liv,
det e länge för en 19-åring.
du var min bäste vän. det e du ännu.
hoppas att detta löser sig, just nu e de jävligt jobbigt!